livingwithelin

En än gång har jag bevisat att jag inte alltid låter hissen gå enda upp. I fredags när jag låg där med K i sängen och var sådär lagom full och rolig så låg jag och klagade på att min visdomstand gjorde så där äckligt ont. Samtidigt uppmuntrade jag honom att slå mig på käften (inte örfils hårt liksom) för att jag skulle ändå inte kunna känna det. Sagt och gjort så gjorde han det tillslut, jag fick ju tjata lite liksom, inte direkt så han vill slå mig men ändå, nu till själva poängen. När jag vaknar på lördags morgonen känner jag att det känns lite konstigt, och tror ni inte att en annan tand jag har som är lagad SPRACK när han slog till mig. Så nu har jag en förbannad visdomstand som gör ont, en halv tand i munnen som jag måste laga och ett jävla sår som den trasiga tandflisan rev upp och allt på samma jävla sida på nästan samma ställe. I love my life...