livingwithelin

Idag känns inget bra. Jag känner mig inte så förut, jag känner mig förändrad. Jag har äntligen kommit överfund över att jag absolut inte alls vill ha dig, och nu känns det tomt. Har längtat efter den här stunden i snart ett år, och nu när jag väl är här så känns det tomt. Jag har suttit fast i den här berg och dalbanan så länge att det nu känns konstigt. Samtidigt har jag kommit fram till att jag vill vara själv. Jag vill inte ha någon annan. Jag vill inte att någon ska titta på mig. Ingen får röra mig. Jag är min egen och jag är trött på att folk (killar) ska se mig som något slags objekt. Jag vill inte höra hur snygg jag är, vilket fint leende eller vilka fina ögon jag har eller höra frågan "har du kul ikväll då". Jag vill träffa någon som diskuterar välfärdspolitik eller invandrarfrågor. Någon som kan föra ett samtal om något annat än om vilken shot som är godast eller hur bra/dålig låten som spelas är. Ser jag så jävla dum och ytlig ut så att jag inte kan ha något intressant att säga?
Idag är jag inte alls på humör och här blir det bara en massa jävla svammel. Så jag ska istället dricka té och lyssna på regnet. Ett eller annat sex and the city avsnitt blir det nog med.
puss.