the fear is taking over.

Nu snart ska jag springa iväg till tandläkaren, och fytusan vad jag är orolig. Mamma ska följa med som stöd för jag lovar att jag kommer och sitta och gråta som en bebis. Jag ska ju nämligen rotfylla en tand, vilket betyder att jag måste få en sprutbedövning och jag är livrädd för sådana sprutor. Verkligen livrädd. Så ja, jag är nog en såm mes som Olle brukar säga. På tal om Olle så saknar jag honom med. Det är liksom sådär att jag vill vara med honom hela tiden, hålla hans hand och gosa mig in i hans arm eller på hans bröstkorg. Jag vill känna hans varma hud mot kinden och höra hans andetag. Att vara kär är alltså ganska fint. Och jag hoppas att allt löser sig nu. För ett val är verkligen omöjligt.
KISSES

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0