17 januari 2010

I en rad av idioter så står du längst fram. 
Eller nej, det gör nog jag. Vad trodde jag egentligen liksom. 
Whatever.


Detta är vad jag skrev för exakt två år sen. Det handlade om killen jag skulle kunna dö för, killen som jag trodde att jag aldrig skulle kunna släppa. Nu två år senare har killar kommit och gått och du är totalt out of the picture. Har istället världens bästa bfriend som jag inte skulle byta mot något i hela världen. Det jag ville säga var väl att det är lite coolt ändå. Att tänka tillbaka och läsa gamla blogginlägg och liknande. Hur annorlunda jag var då, och livet i allmänhet. Jag hade ju förtusan inte ens gått ut gymnasiet! Så även när livet är sådär piss, pung och allmänt cp så går det vidare. Fråga bara folk i min omgivning, för de om några vet hur sinnesjukt dåligt jag mådde just då..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0