man måste dö några gånger innan man kan leva,

Att bli väckt klockan halv nio av mamma för att hon fixat en tid hos tandläkaren vid tio är nog det bästa sättet att spendera en fredags morgon på. Gick i alla fall till tandläkaren och dit tänker jag aldrig gå tillbaka. Först massakerar han min stackars lilla visdomstand med att ta en massa röntgenbilder och sen ska han trycka ner en massa sprutor och äckliga medel i tanden. När jag väl ligger där och ber till Gud att han ska döda mig nu för smärtan var outhärdlig så säger den där dumma tandläkar gubben att han nog ska låta tanden vara, för den kan växa upp av sig själv. Det kunde han ju verkligen inte konstaterat innan han satte igång med att ge mig årets smärta. Nu har jag i alla fall fått en antibiotika kur (tål ju inte pencilin) som jag ska äta i tio dagar. Samtidigt har de på Federal bodypiercing sagt åt mig att jag måste tvätta och sköta min targus piercing extra noga då det tycligen var infekterad och en av de sämsta piercingar de någonsin sätt. Tydligen är brosket i örat i princip helt klyvet.

Nu blev det ju nästan ett helt brev här men jag tänkte att det kan ju vara trevligt att berätta för alla lyckliga människor som inte har haft en helvetes morgon om hur jag har haft det liksom. Sen är det ju alltid trevligt med lite sympati..
PUUSS.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0